Almedalsveckan
I skolan ska alla vara vinnare!
Jan Björklund (Fp), utbildningsminister, höll sitt tal i Almedalen idag. Det förekom inte bara politiskt inkorrekta yttranden, utan även omotiverad smutskastning och personliga påhopp.
Björklund pratade om att de röd-gröna motverkar demokrati i skolan genom att motararbeta elitklasser, han uttryckte det ungefär såhär: "de röd-gröna partierna har som mål att alla ska ha lika mycket, eller lika lite, kunskap efter en gymnasieutbildning, medan vi liberaler vill att alla ska få möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga"
För det första så är det sista skolväsendet behöver mer individualisering. Att känna samhörighet och att trivas socialt är en stor del av ungdomens tidiga år och bör absolut inte motverkas. Statistik visar att elever som trivs i skolan presterar bättre.
För det andra så anser jag personligen att elitklasser inte bara utvecklar en större konkurrens inom skolan, utan även socialt. Elever kommer att pressas mer, vilket betyder ökad stress och sämre levnadsstandard. Fler elever kommer att bli utbrända - innan de kommit ut på arbetsmarknaden.
För det tredje så tycker jag att en lärare borde och ska kunna se till alla elevers behov, oavsett om det handlar extra hjälp, eller extra stimulering. Det är enligt min åsikt lärarens uppgift att kunna tillgodose elevens behov, och lösningen är inte elitklasser, utan förbättrad lärarutbildning med mer inriktning på eleverna.
Elitklasser finns idag, precis som Björklund påpekade. Är du intresserad och duktig i något praktiskt ämne, finns det gymnasieprogram som motsvarar elevens utvecklingsförmåga. Men vad Björklund glömmer är att det även finns teoretiska program som kan uppfylla detsamma: är du intresserad och duktig i naturvetenskapliga ämnen finns det en rad olika naturvetenskapliga program med alla sorters inriktningar att välja mellan. Lika så gällande samhällsvetenskapliga program eller program med språkinriktning.
Vad jag motsätter mig är elitklasser på grundskolenivå, där jag anser att individualisering och konkurrensbildande är rakt av skadligt för eleverna. Är det verkligen bra att lära våra barn och ungdomar redan från början att livet handlar om att var och en ska sköta sitt; att var och en får klara sig själv, oavsett förmåga eller förutsättning. Vilka signaler sänder det ut till de som inte har samma möjligheter till studier? Vilka signaler sänder det ut till de som har dyslexi, ADHD eller till de som på andra sätt inte har samma förutsättningar som majoriteten?
Att sortera ut de "sämre" eleverna, är inte mindre etiskt eller moraliskt fel än att sortera ut judar eller homosexuella. Elitklasser innebär att några vinner och att några förlorar.
Jag vill inte lära mina barn att bli själviska, jag vill lära mina barn solidaritet och medmänsklighet. Jag vill lära mina barn vikten av att hjälpa andra och jag vill lära mina barn att de inte är ensamma och utlämnade i en individualiserad värld.
I skolan ska alla vara vinnare!
Underbar skrivning! Avslutningen sammanfattar och smäller högt, underbart helt enkelt!
För att gå vidare,jag kan inte säga annat än att jag håller med dig i den här frågan: mänsklig konkurrens bör avskaffas.
Woops! Blev visst anonymt.
Jag tycker att elitklasser på så tidigt som högstadienivå kan vara konstruktivt. Den stimulans som saknas för duktiga elever idag skulle kunna tillhandahållas utan att det går ut över mindre duktiga elever och tvärtom. Jag tycker även att lite högre tempo kan vara nyttigt för att Sverige ska kunna hänga med i den internationella konkurrensen. Ska vi vara ärliga så är ju dessutom barn med Dyslexi och ADHD redan åsidosatta idag och skulle varken hjälpas eller stjälpas mer av ett nytt system. Din kommentar där du liknar elitklasser vid etnisk eller sexuell diskriminering är ganska skum. Du menar alltså då att prestationsförmåga i skolan skulle vara helt och hållet medfödd? Och inte det minsta baserat på, säg, lathet eller oförståelse för hur viktig ens utbildning är?
Jag säger inte att jag är nöjd med hur det ser ut idag, verkligen inte. jag säger att jag vill ha samma möjligheter för alla i skolan. Idag finns det de som saknar stimulans, och det finns de som saknar hjälp.
Att ta vägen via elitklasser är att försöka ta en genväg. Problemet ligger inte i att vissa elever är bättre än andra, det ligger i att lärare saknar förmågan att kunna tillgodose allas behov. Det är det vi ska försöka ändra på.
Hur kan du acceptera, och tycka att det är "så det är" att dyslektiker eller elever med ADHD är åsidosatta. De ska inte vara åsidosatta! De ska ha samma möjligheter som alla andra. Det är människor vi pratar om här, inte bokstavskombinationer eller trycksvarta i statistiken. Självklart kommer några att stjälpas. Vad händer om en elev ligger på gränsen för att få gå i en elitklass eller inte, och det händer något som får eleven ur balans?
Prestationsförmågan i skolan beror på många olika faktorer. Lathet uppstår när lektionerna är för tråkiga eller när läraren inte kan få eleverna tillräckligt intresserade. Återigen så är det fel att skylla på en 8-åring när ansvaret ligger hos läraren. Prestationsförmåga kommer också från vilken miljö man vuxit upp i, hur mycket press man har på sig från sin familj och från sin omgivning. Lathet bekämpas med uppmuntran.
Slutligen: diskriminering är diskriminering, och det är lika nedslående för den diskriminerade vare sig det handlar om etnisk, sexuell, köns- eller sjukdomsbaserad diskriminering.
Hallå sofie! Hoppas du har haft en bra sommar!? var du på gotland under Almedalsveckan eller har du bara snokat runt efter information därifrån? själv har jag varit mindre uppdaterad än vad jag skulle ha velat..
I alla fall, ett bra inlägg det här! jag står enad om det mesta, men vad står du egentiligen när det gäller elitklasser på gymnasienivå? Sedan ett stort tummen upp för ditt sista stycke i texten!
sorry, jag kanske var lite otydlig.. du berskiver ju din ståndpunkt kring elitklasser på gymnasiet men jag tänkte just på om du är helt och hållet för eller emot?
Louise: jag anser att det redan finns elitklasser på gymnasienivå, och att det sista gymnasiet behöver är med elitisering. Det internationella systemet, alltså Ib-systemet borde influera det svenska skolsystemet mer
Du missuppfattar, jag accepterar givetvis inte att elever med ADHD är åsidosatta, jag konstaterar bara att det är så för tillfället bland annat på grund av bristande resurser och kunskap som inte bottnar i idén om så kallade elitklasser.
Man får inte alltid som man vill. Om en elev skulle vara på gränsen till inträde i en elitklass är det bara ett exempel på hur livet kan verka orättvist ibland. Jämför det med en befodran, förväntar man sig en befodran på sitt arbete och inte får det skulle väl knappast arbetsgivaren vara föremål för någon slags moralisk kontrovers.
Att skolan ska ha perfekta pedagoger som klarar av att få alla elever intresserade är för mycket begärt tror jag, lärarna är som vilken yrkeskår som helst, och de är också människor. Man ska ställa krav, men det krävs exceptionella lärare för att få alla elever intresserade. Och att bekämpa lathet med substanslös uppmuntran är ju sedan länge ett beprövat koncept som helt enkelt inte har fungerat. Tydliga framsteg som betyg och inträde i mer ambitiösa studiegrupper skulle däremot kunna vara precis den sortens uppmuntran som många behöver.
Allt är inte svart och vitt när det gäller prestationsförmåga i skolan, jag tycker verkligen inte att diskriminering är ett begrepp som passar in på den här diskussionen. Skulle mina framsteg i skolan vara helt baserade på medfödda kvalitéer och inte på eget arbete då?
Och om det är något som är individualiserande så är det ju IB. Inträdesproven gör ju programmet mer eller mindre till en "elitklass". En elitklass som för övrigt är minst stressad på PB... Kan det vara så att de som presterar bättre också trivs bättre och inte tvärtom som du säger ovan?
