takethepowerback

Vad är det som händer just nu?

Idag pågår den mest omfattande privatiseringen i Europa som någonsin ägt rum och Reinfeldt med tillhörande regering är inte sen med att hoppa på tåget (limousinen) som bär iväg mot sämre tider för tågpendlarna och bättre tider för limousinåkarna, (och hur många är det egentligen som åker limousin?)

Den nuvarande regeringen med Reinfeldt i spetsen har på tre år redan hunnit med att:
- sälja ut statliga företag
- bolagisera statliga verk - totalt avreglera järvägstrafiksmonopolet
- häva monopolet av apoteket
- lägga ut arbetsförmedlingen på entreprenad.

Trots att Reinfeldt lovade i valrörelsen att inte privatisera akutvården har de även hunnit med att påverka kommuner och landsting genom att bland annat:
- nystarta för utförsäljning av allmännyttan
- startlaga för utförsäljning av sjukhus
- införa obligatorisk kundvalssystem inom primärvården
- sätta ett ramverk för kundval inom alla sektorer (LOV)

Vad hände med alla löften?

En vinstdrivande skola vill inte undervisa de elever som kostar mer än andra (elever med dyslexi, ADHD, eller som på andra sätt kräver mer resurser) vilket ökar den sociala segregationen och skapar större klyftor redan i yngre åldrar; ett vinstdrivande äldreboende vill inte vårda den som är mest sjuk; ett vinstdrivande sjukhus vill inte vårda den som kostar mest pengar; ett vinstdrivande sjukhus vill inte utföra riskabla operationer som kan påverka sjukhusets rykte

Så länge det finns vinstdrivande företag på marknaden är det omöjligt att kontrollera konkurrensen.

Statistik efter privatiseringen:
- 30% dyrare el oavsett skatter och avgifter
- 7% dyrare med äldreomsorg oavsett skatter och avgifter
- löneskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat inom den privata sektorn
- färre jobbar inom vården

Privatiseringen gör alltså att det blir: dyrare, osäkrare och dessutom ger det sämre löner

Frågan som lyder är då: vilka är drivkrafterna bakom privatiseringen?
- Ideologisk
- Ekonomisk

*Den ideologiska drivkraften verkar som en blockering för välfärden, ideologiskt sett är moderaterna för den s.k. liberala fria marknaden, och tänker inte på konsekvenserna av en privatiserad offentlig sektor.
*Den ekonomiska drivkraften kan Reinfeldt kasta ut genom fönstret: uppenbarligen är det inte billigare med en privatiserad marknad…

Det som pågår just nu är en omfattande samhällsomvandling, antagligen en mycket större sådan än vad vi kan förstå: demokratin urholkas, genom att makten förskjuts från oss till finanskapitalet; valfriheten begränsas avsevärt genom obligatoriskt kundval; insyn för personalen inom privata företag existerar inte; välfärdens grund undergrävs, alla ska ha lika tillgång efter behov! ; klyftorna ökar, tillgångarna styrs inte efter behov, utan efter efterfrågan.

Vad kan vi som socialister göra?
- stoppa kommersialiseringen av välfärden
- stoppa vinstintressena
- rensa upp bland avregleringen
- förbättra situationen genom demokratisering (mer inflytande för personalen)
- mer resurser till välfärden – höjd skatt för att förbättra villkor och för att ge alla lika rättigheter till vård, utbildning och jobb. 8 av 10 svenskar vill ha höjd skatt för att få tillgång till vård och utbildning
- jämnare spelplan (tygla finanskapitalet )
- stärka folkrörelsen och självförtroendet
- organisera oss i fackliga förbund

Det är ingen hemlighet att det är bland ungdomar som arbetslösheten är som störst: var fjärde ungdom mellan 16 och 25 går idag arbetslös i ett samhälle där priserna stiger markant och arbetsmarknaden kräver fleråriga studier med toppbetyg på universitet eller högskola.

Vad kan regeringen göra för att åtgärda arbetslöshetsproblemet?
1. satsa på KY-utbildningar (kvalificerad yrkesutbildning)
2. satsa på att skapa praktikplatser för att ge den arbetssökande arbetslivserfarenhet
3. ge studenter möjligheten att läsa upp betyg på komvux för att öka chanserna att komma in på önskad utbildning och senare ha en chans på arbetsmarknaden

Vad gör regeringen?
1. Skär ner på arbetsförmedlingens personal och resurser
2. Anställer ”arbetscoacher” som ska uppmuntra den arbetssökande med glada hejarop och ouppnåeliga krav istället för att förmedla arbeten, praktikplatser eller förslag på utbildningar
3. A-kassan dras in om den arbetssökande inte uppfyller de orimliga kraven

Den borgerliga regeringen praktiserar den s.k. ”svenska modellen” som innebär att staten inte för huvudtaget ska lägga sig i arbetsmarknadspolitiken, och jag undrar hur vi då ska få ner den stigande arbetslösheten… med hejarop?

Att det råder lågkonjunktur över i stort sett hela Europa är inte heller någon hemlighet, och de som vinner på kapitalismens kris är arbetsgivarna. När arbetslösheten är så hög som den är idag, är folket, speciellt ungdomarna, beredda att ta vilket ”skitjobb” som helst, till vilken ”skitlön” som helst och att kämpa för sina rättigheter på arbetsplatsen är inte högsta prioritet. Vi får istället höra att vi ska vara tacksamma får att vi får ett jobb. Jag är tacksam när demokrati utövas även på arbetsmarknaden.

Vad är det då som händer?
– alla rättigheter och skyldigheter som fackföreningarna under flertalet decennier har kämpat för är som bortblåsta, arbetsgivaren har fullständig makt över arbetsplatsen och arbetsförhållandena. Arbetsgivaren väntar tills den arbetssökande är tillräckligt desperat - sänkt A-kassa leder till sänkta krav hos den arbetssökande. Tiden för hur länge du får A-kassabidrag är kortare för ungdomar upp till 26 år, vilket med andra ord är åldersdiskriminering.

Dagens situation har blivit en maktfråga: är det vi som arbetar som ska ha makten över våra liv, och våra arbetssituationer, eller är det kapitalismens arbetsgivare? Vi är åter tillbaka på 1800-talets början.

Demokrati handlar om insikt, medbestämmanderätt och folkmakt. Är det här demokrati?

Statistik:
- en halv miljon människor i Sverige har lämnat A-kassan sedan borgarna tog över makten, p.g.a. orimliga avgifter.
- 25% av alla ungdomar mellan 16 och 20 år går idag arbetslösa
-  det är nu 30% löneskillnad mellan 20- och 30 års ålder.

Efter en rastlös, utdragen och svettig resa, anlände ca 50 revolutionära ungdomar till Furusjö camping, ca 2 mil söder om (fucking) Åmål där årets sommarläger ägde rum. Stämningen var en aning spänd och nervös, men ändock förväntansfull gladlynt.

Dagen började med en samling i logen där Camp Crew kamratligt hälsade oss alla välkomna till årets sommarvecka och följande höll vår fantastiska förbundsordförande Ida Gabrielsson ett inspirerande tal om klasskamp och vikten av att samarbeta och förena oss.

Därefter var det tjej- respektive killträff på dagordning och det gavs möjligheter att diskutera kvinnoförtryck, härskartekniker etc. gruppvis. Vad många saknade, och däribland jag själv, var att sedan träffas alla tillsammans för att ventilera åsikter och att diskutera vad vi kommit fram till i respektive grupp.

Sedan var det dags för tältuppsättning, socialisering och efterlängtad middag… 

ovanstående inlägg är sammanfattningar av de föreläsningar som jag personligen tyckte var bäst!