Arbetsmarknadspolitik

Föreläsare: Josefin Brink
Det är ingen hemlighet att det är bland ungdomar som arbetslösheten är som störst: var fjärde ungdom mellan 16 och 25 går idag arbetslös i ett samhälle där priserna stiger markant och arbetsmarknaden kräver fleråriga studier med toppbetyg på universitet eller högskola.

Vad kan regeringen göra för att åtgärda arbetslöshetsproblemet?
1. satsa på KY-utbildningar (kvalificerad yrkesutbildning)
2. satsa på att skapa praktikplatser för att ge den arbetssökande arbetslivserfarenhet
3. ge studenter möjligheten att läsa upp betyg på komvux för att öka chanserna att komma in på önskad utbildning och senare ha en chans på arbetsmarknaden

Vad gör regeringen?

1. Skär ner på arbetsförmedlingens personal och resurser
2. Anställer ”arbetscoacher” som ska uppmuntra den arbetssökande med glada hejarop och ouppnåeliga krav istället för att förmedla arbeten, praktikplatser eller förslag på utbildningar
3. A-kassan dras in om den arbetssökande inte uppfyller de orimliga kraven

Den borgerliga regeringen praktiserar den s.k. ”svenska modellen” som innebär att staten inte för huvudtaget ska lägga sig i arbetsmarknadspolitiken, och jag undrar hur vi då ska få ner den stigande arbetslösheten… med hejarop?

Att det råder lågkonjunktur över i stort sett hela Europa är inte heller någon hemlighet, och de som vinner på kapitalismens kris är arbetsgivarna. När arbetslösheten är så hög som den är idag, är folket, speciellt ungdomarna, beredda att ta vilket ”skitjobb” som helst, till vilken ”skitlön” som helst och att kämpa för sina rättigheter på arbetsplatsen är inte högsta prioritet. Vi får istället höra att vi ska vara tacksamma får att vi får ett jobb. Jag är tacksam när demokrati utövas även på arbetsmarknaden.

Vad är det då som händer?

– alla rättigheter och skyldigheter som fackföreningarna under flertalet decennier har kämpat för är som bortblåsta, arbetsgivaren har fullständig makt över arbetsplatsen och arbetsförhållandena. Arbetsgivaren väntar tills den arbetssökande är tillräckligt desperat - sänkt A-kassa leder till sänkta krav hos den arbetssökande. Tiden för hur länge du får A-kassabidrag är kortare för ungdomar upp till 26 år, vilket med andra ord är åldersdiskriminering.

Dagens situation har blivit en maktfråga: är det vi som arbetar som ska ha makten över våra liv, och våra arbetssituationer, eller är det kapitalismens arbetsgivare? Vi är åter tillbaka på 1800-talets början.

Demokrati handlar om insikt, medbestämmanderätt och folkmakt. Är det här demokrati?

Statistik:
- en halv miljon människor i Sverige har lämnat A-kassan sedan borgarna tog över makten, p.g.a. orimliga avgifter.
- 25% av alla ungdomar mellan 16 och 20 år går idag arbetslösa
-  det är nu 30% löneskillnad mellan 20- och 30 års ålder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0